Zwampar

Så här ser en flugzwamp ut:







Fy.

Idag när jag var på ICA ville jag supergärna snatta nåt bara för att. Ett mycket konstigt infall måste jag säga. Jag vågade heller inte säga något till mitt sällskap. Det gjorde det hela ännu mer hemligt och förbjudet. Konstigt.


[sli:p tait]

Du är den mest elakaste personen!
Du kan inte göra något och inte bete dig som en galning, du hjälper ingen och pratar inte med någon
                                                                                                                            


Detta sa ett Facebook-test till mig nyss. Om man förbiser den tveksamma grammatiken kan resultatet stämma...

Imorn är det skola??! Att ämnen som naturkunskap och svenska ens existerar känns fruktansvärt avlägset. Tack och lov är det de enda "riktiga" ämnena som väntar imorgon. Kör klämmer sig in 13:05 också. Som tur är börjar jag inte klockan åtta iallafall. Jag känner inte ens att det ska bli lite kul. Ni vet, som man brukar göra efter ett lov. "Nej, men det ska faktiskt bli skönt att börja i skolan igen." Så ter sig det inte den här gången. Det jag dock ser fram emot är dans- och olika ensemblerep i veckan. Det kan bli kul. (Låt mig vaggas in i en falsk känsla av hopp nu.) Och så gillar jag klassen väldigt mycket just nu. (Euw, jag har blivit en åh-jag-älskar-min-klass-så-mycket-puss-pusssz-pUzz3n__-på-er-brud...)

Nu ska jag sova.
Puss och kr... Ehrm. Hej då.

 

 

 


Repiga dagar

Igår och idag har vi haft heldagar med vårt projekt Faroson. Varenda lem värker efter danspassen och jag är sjukt trött efter all koncentration. Jag är imponerad av både min klass och av mig själv som är så duktiga och proffsiga och ansvarsfulla helt på egen hand. Det blir rentav ineffektivt när våra mentorer tar the lead. Eleonor är en skitbra lärare. Att hon kan dansa är ju ingen hemlighet, men hon lär ut på ett roligt och inspirerande sätt. Visst, det är jobbigt med tuffa styrkepass och moment där vi vrider halva kroppen ur led, men aldrig tråkigt. Joel leder kören med bravur. Att ställa sig framför allihopa och befästa ett ledarskap kan inte vara lätt när man inte har någon speciell erfarenhet av varken ledning eller körsång. Och alla andra som figurerar i fronten är också duktiga. Alla är duktiga.

Jag har nog aldrig i hela mitt liv skrivit en så humorbefriad text som nu. Jag skyller på hur fruktansvärt supertrött jag är. Jag kan avslöja att jag har somnat över tangentbordet två gånger redan. Och inlägget har hittills tagit mig tjugo minuter att författa. Jag skrev mitt nationella prov i svenska på ungefär samma tid. Blablabla.

Åh, förresten. I somras ungefär så tappade jag min älskade telefon på ett av Östgötatrafikens fordon och tyvärr återfanns den aldrig. Sen dess har jag levt med en förjävlig mobil som man knappt kan skicka sms med. På nyår bestämde den sistnämnda mobiltelefonens laddare sig för att gå i pension. Min telefon dog alltså och förblev död. Trots mina svala känslor för den här skittelefonen var det ändå ett stort nederlag för mig som är rätt beroende av möjligheten att kunna nås (med tanke på var jag bor....). MEN! Häromdagen hände samma sak min fars laddare. Så idag var han och köpte en telefon till sig själv, och passade på att slänga med en till mig i kundkorgen! Så jag har en telefon igen! Som man KAN skicka sms med! Och jag är såååå lycklig. Naturligtvis har mitt nyförvärv resulterat i ett antal egobilder som ni tyvärr måste ta del av...

Nu ska jag gå och lägga mig. För en gångs skull lär jag somna på en gång!




OVER AND OUT


Orisinal Games

Om ni tröttnar på WoW, DotA eller alla Farmville där hemma, så klicka på bilden. Här finns massor med gulliga spel. Jag började typ gråta när man skulle hjälpa rådjuren över floden. Tack för det underbara tipset, Martin!















Cha cha bloggen.

Idag, mina en miljon läsare, var jag, mor och far i Linköping för att sälja en sadel. Stället var skitstort med världens coolaste stallbyggnad. Jag och mamma tyckte det var synd att man slösar bort sådana vackra platser på islandshästar. Men det sa vi naturligtvis inte till berörda där och då. Efter den trippen åkte vi till Ikea för att köpa en bokhylla. Det gick på typ fem minuter. Sen gick vi till Hööks och köpte broddar, men den storleken vi skulle ha fanns inte så vi köpte en annan. Sen åkte vi till Biltema och jag fick en påse bilar. Sen följer en minneslucka (jag tror jag sov) och plötsligt var vi på Willy's parkering i Söderköping. Där hotade mamma mig med att jag inte skulle få någon mat om jag inte följde med in och handlade (vi HATAR att handla) men jag tog risken eftersom jag var mätt efter bilarna. Sen åkte vi hem. Där upptäckte vi att bonden vi köper hö av hade plogat hela vår tomt när han var där och lämnade hö. Det var snällt. Sen plockade jag in mat. Sen installerade jag och mamma en värmeslinga, som vi köpte på Biltema, till vattenkranen i stallet. Sen tog vi in hästarna och gjorde iordning dem. Sen åt vi (jag fick mat). Sen såg vi lite på Postkodmiljonären - heta stolen, vi förstod inte reglerna. Sen borde jag städa mitt rum.

Så! Nu undrar jag dock hur någon utomstående någonsin kan tycka att det här var en intressant läsning. Skitsamma, jag känner mig inne och som de coola tjejerna. Det duger för mig.


Frank väntar på att klapparna ska öppnas


nytt år, ny start

2010 ska bli mitt bloggår! Nu jävlar. Jag ska skaffa en snygg header också (när jag orkar...).


RSS 2.0